Ny studie: Detta krävs för att stärka svensk livsmedelsberedskap

Livsmedelsförsörjningen har på nytt blivit en central beredskapsfråga i Sverige och övriga Europa. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, covid-19-pandemin och klimatförändringarnas konsekvenser har tydliggjort hur sårbara dagens försörjningskedjor kan vara.
I en ny vetenskaplig studie har forskare vid Försvarshögskolan och Lunds universitet undersökt vad som krävs för att stärka livsmedelsberedskapen i ett system, där en stor del av verksamheten bedrivs av privata aktörer och försörjningen är beroende av internationell handel och komplexa leveranskedjor.
– Beredskap kan inte vara något som vi bara plockar fram när en kris närmar sig. Den behöver byggas in i hur livsmedelssystemet fungerar varje dag. Det kräver både en gemensam förståelse av riskerna och bättre samordning mellan de många aktörer som tillsammans står för livsmedelsförsörjningen, säger Per Becker, professor vid Försvarshögskolan, i ett pressmeddelande.
En viktig förutsättning är att aktörerna förstår risker och livsmedelssystemets komplexitet. En annan handlar om relationerna mellan aktörerna, till exempel behovet av att samordna tidsperspektiv och mål och skapa större öppenhet i kommunikation och beslutsfattande.
Och en tredje området handlar om hur resurser, kostnader och ansvar fördelas. Här ingår bland annat att fördela kostnader för beredskap längs livsmedelskedjan, hitta en balans mellan inhemsk produktion och säker internationell handel samt stärka den kapacitet som redan finns.
En slutsats i forskningsstudien är att alla dessa tre områdena är beroende av varandra.
– Den politiska diskussionen handlar ofta om konkreta åtgärder, som lagerhållning eller ökad inhemsk produktion. Men sådana åtgärder får svårt att fungera tillsammans om aktörerna inte först har en gemensam bild av riskerna och kan samordna sina mål och tidsperspektiv, säger Per Becker.
Studien pekar också på ett grundläggande problem: det finns svaga ekonomiska incitament för enskilda företag att investera i beredskap som hela samhället har nytta av.
Forskarna beskriver därför utmaningen som både ett marknads- och ett styrningsproblem. Marknaden fångar inte fullt ut det samhälleliga värdet av beredskap, samtidigt som ansvar och beslutsfattande är fördelade mellan många aktörer och politikområden.
Resultaten visar samtidigt att privata företag kan ha stor förmåga att snabbt anpassa sig när en kris väl inträffar.
– Det finns mycket kapacitet och anpassningsförmåga i det befintliga systemet. Problemet är att företagen inte alltid har incitament att bära kostnaden för beredskap i förväg. Därför behöver vi hitta former där staten och näringslivet tillsammans kan bygga motståndskraft och där kostnaderna fördelas på ett rimligt sätt, säger Per Becker.

Studien bygger på 30 intervjuer med 31 personer som genomfördes under februari och mars 2025. Deltagarna representerar bland annat myndigheter på olika nivåer, primärproducenter, livsmedelsföretag, leverantörer, branschorganisationer, akademi och frivilligorganisationer.