Slakt på gården – en ounyttjad potential

Sedan år 2021 kan ett visst antal nötkreatur, grisar, får, getter eller hästar slaktas få lov att slaktas hemma på gården. Det betyder i korthet att djuret besiktas, avlivas och avblodas på gården för att sedan tas till slakteriet för vidare styckning och förädling.
– Det innebär att djuren kan leva hela sitt liv på gården fram till slutet och slippa transporten till slakteriet. Det kan kännas mer skonsamt för djuren samtidigt som det är ett sätt vi kan ta vara på fler lantbruksdjur, så att fler djur blir kött i stället för att gå till destruktion, säger Karin Lindow, och fortsätter:
– Det kan även vara intressant för slakterier som ett sätt att få tillgång till fler djur, inte minst nu när det är brist på nötkött.
Tillsammans med praktikanten Cecilia Berg från ekonomagronomprogrammet på SLU har hon intervjuat ett antal slakterier, mjölkproducenter och företrädare för dagligvaruhandeln om vilka utmaningar och möjligheter de ser med slakt på gård.
– Inte minst bönderna var väldigt positiva, de vill gärna ha den här möjligheten att även ta vara på djur som till exempel är halta men i övrigt friska.
Hur stor är potentialen?
– Det är svårt att säga men i dag är det åtta procent av allt nötkött – och då talar vi slaktad vikt – som inte blir livsmedel. Detta gäller inte minst mjölkkor, där det handlar om 17 000 kor per år som blir kadaver. Men alla skulle så klart inte kunna räddas genom slakt på gården, en del måste avlivas för att dem är sjuka eller på annat sätt inte uppfyller kraven på säkra och spårbara livsmedel, säger Karin Lindow.
I dag finns två slakterier som är godkända för gårdsslakt.
Varför är inte fler intresserade av den här möjligheten?
– Det är nog på grund av informationsbrist, att slakterierna tror att det blir väldigt dyrt med veterinärbesiktningen ute på gården. Men detta ändrades nyligen. I dag betalar man bara på cirka 60 kronor per nötkreatur för veterinärbesiktning oavsett var denna sker, resten av kostnaden står staten för.
Enligt Karin Lindow behöver slakteriet ha en mobil transportenhet, det kan i princip räcka med ett täckt släp, samt en kran för att lyfta djuret, uppsamling av blodet och rutiner och godkännande hos Livsmedelsverket.
Utifrån intervjuerna tror Karin Lindow att slakt på gård är mest intressant för små och medelstora slakterier med gårdar i närområdet, detta eftersom det bara får gå två timmar mellan bedövning och ankomst till slakteriet.
– För de allra största slakterierna ses nog hanteringen inte som särskilt rationell, men det kan vara olika.
Det är viktigt att hitta en ekonomisk modell som både slakteri och producent vinner på, där man fördelar kostnader och intäkter:
– Om en bonde brukar få 20 000 för en slaktad mjölkko, samtidigt som det kostar runt 2 000 kronor att bli av med en död ko som inte kan gå till slakt, så kan det finnas utrymme att mötas för att täcka slakteriets merkostnader.
Vad är det bästa med slakt på gård enligt dig?
– Att det är en chans att ta vara på mer kött och därmed bidra till ökad hållbarhet på både gården och i livsmedelskedjan i stort. Det är inte minst viktig i en tid där vi har minskad tillgång på nötkött i Sverige, säger Karin Lindow och tillägger:
– Det är även en konkurrensfördel för slakterier, där de som kan erbjuda slakt på gård har en fördel genom att de kan hjälpa producenten att minska svinnet och få ut mer köttråvara.

Rapporten i sin helhet hittar du HÄR!