Jennie Nilsson: ”Producenterna måste vara beredda att ställa om”

Frågan om producenter, transportörer, grossister och andra yrkeskategorier inom livsmedelssektorn ska räknas som samhällsviktiga har varit en framträdande fråga för branschen under de senaste veckorna. Den har legat i topp på agendan när branschen vid upprepade tillfällen har träffat ministern.

– Det har ju aldrig rått någon tvekan om att sektorn är samhällsviktig och prioriterad, säger Jennie Nilsson när Livsmedel i fokus träffar henne på tjänsterummet i centrala Stockholm.

Beslutet att livsmedelssektorn, som en av totalt tolv sektorer, ska betecknas som samhällsviktig innebär konkret att samhället garanterar ”att personer som arbetar inom samhällsviktig verksamhet ska känna sig trygga med att det kommer att finnas omsorg i den utsträckning som behövs för att upprätthålla den samhällsviktiga verksamheten”.

Kommer alla delar av livsmedelskedjans samtliga medarbetare att kunna räkna med barnomsorg?

– Nej, det är ju inte rimligt, säger Jennie Nilsson och förklarar att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, just nu identifierar de yrkesgrupper som ska klassas som samhällsviktiga och därmed garanteras barnomsorg.

– Här får både arbetsgivare, kommun och myndighet göra bedömningar av vilka yrken och vilken personal som är kritisk för att verksamheten ska fungera. Det gäller exempelvis både primärproduktion, underleverantörer och logistik.

Det har varit minst sagt hektiska veckor för Jennie Nilsson. Många löpande frågor har fått parkeras för att prioritet ligger kring hanteringen av coronapandemin. I stället för ett regeringsmöte i veckan samlas statsråden upp till två gånger om dagen för att fatta beslut om allt från regellättnader och reserestriktioner till stödpaket för näringslivet, säkrade vårdresurser och stängda skolor.

– Det är många och ofta snabba beslut nu, säger Jennie Nilsson, som vill passa på att ge alla riksdagspartier en stor eloge:

– Samarbetsviljan och förståelsen för den unika situationen är en förutsättning för att vi ska kunna fatta snabba och ibland lite okonventionella beslut.

Hur känns det att vara med och leda landet i en krissituation?

– Som tidigare kommunalråd i Hylte kommun under stormen Gudrun har jag stor erfarenhet av att leda i kris. Hallandskommunen var en av de hårdast drabbade och jag vet att det kanske främst krävs en långsiktighet i krisarbetet.

När konsumenterna i någon slags kollektiv masspsykos började hamstra mat var det många som funderade över om Sverige verkligen klarar varuförsörjningen.

– Där är jag helt lugn – det gör vi. Jag träffar representanter för hela livsmedelskedjan flera gånger i veckan just nu och de försäkrar mig att de, och vi, klarar att leverera de livsmedel som vi behöver. Allt måste ju fungera; från primärproduktion till butikshyllan. Även i en krissituation, säger Jennie Nilsson.

När hon och hennes regeringskollegor pratar varuförsörjning och minskad sårbarhet i hela livsmedelskedjan lutar de sig mot livsmedelsstrategin, vars huvudsakliga syfte är att öka produktionen samt ”bidra till en konkurrenskraftig livsmedelskedja, öka sysselsättningen, exporten, innovationskraften och lönsamheten samtidigt som relevanta miljömål nås”.

– Men strategin handlar även om att säkra försörjningen i samband med kriser. Vår självförsörjningsgrad på livsmedel ligger på ungefär 50 procent och kanske måste producenterna vara beredda att ställa om produktionen i ett nödläge om exempelvis importen skulle komma att begränsas, säger Jennie Nilsson och tillägger att just nu ”stresstestas” det mesta inom EU, där ingen vet om den inre marknaden måste ställa om.

– Men inget land är helt självförsörjande – alla är beroende av varandra.

Landsbygdsministern vill gärna passa på att berömma leverantörer, grossister och transportörer ”för att de tagit ett stort ansvar i en svår situation”.

– Jag vet att många människor sliter oerhört mycket just nu.

SUSAN BERZELIUS