Forskning om genernas betydelse för att bryta ned mat

En ny studie ledd av forskare vid Lunds universitet visar att variationer i genen AMY1 har betydelse för hur våra kroppar tar hand om stärkelserik mat. Målet med forskningen är att bidra till individanpassade kostråd som kan minska risken för typ 2-diabetes och fetma.

11 januari 2022

– Globalt sett äter vi mycket stärkelserik mat, som bröd, pasta, ris och potatis. Kolhydrater är en viktig källa till energi, men det gäller att se upp med kolhydrater som ger höga blodsockertoppar. Högt blodsocker är en riskfaktor för att få typ 2-diabetes. I vår studie har vi kommit närmare ett svar på frågan om hur våra gener påverkar vår förmåga att bryta ner stärkelse, säger Emily Sonestedt, forskargruppsledare inom nutritionsepidemiologi vid Lunds universitets diabetescentrum.

Forskarna bjöd in 19 deltagare till två brödmåltider för att undersöka i vilken utsträckning de genetiska förutsättningarna påverkade förmågan att bryta ner stärkelse. Syftet var att undersöka vilken betydelse AMY1-genen har för vår förmåga att bryta ner stärkelse.

– Vi bjöd in deltagare med extremt få respektive väldigt många kopior för att få en tydlig bild av om genvarianten påverkade blodsocker- och insulinnivåer, säger Emily Sonestedt som också är en av huvudförfattarna till studien som publiceras i Genes & Nutrition.

Emily Sonestedt, forskargruppsledare inom nutritionsepidemiologi vid Lunds universitets diabetescentrum.

Efter måltiden hade gruppen med många kopior av amylasgenen väsentligt högre blodsockersvar och insulinnivåer jämfört med studiedeltagare med få kopior av genen.

– Deltagare med ett stort antal kopior av genen får ett högre blodsocker eftersom de bryter ner stärkelsen snabbt i munnen och energin går snabbt ut i blodet, säger Emily Sonestedt och tillägger:

– Förhoppningen är att kunskapen ska resultera i ett test som mäter amylaset i saliven. Ett sådant test kan vara värdefullt för personer som behöver hitta stärkelsekällor som inte höjer blodsockret för mycket.