Framtidens gris äter resurssmart svampprotein: ”Hög kvalitet på tallriken”

I dag är svensk djurproduktion beroende av importerade proteinråvaror med stor miljöpåverkan, främst soja. Att ersätta denna med inhemska ingredienser från sidoströmmar skulle både kräva mindre mark, bidra till högre resurseffektivitet och öka den svenska självförsörjningen och robustheten.
– Vi vill få det att hända och behöver därför jobba på många fronter samtidigt, både i systemet och för att förändra systemet, säger Christian Sjöland, projektledare för Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk på Axfoundation, i en intervju med Livsmedel i fokus.

Christian Sjöland, Axfoundation

I projektet testar forskare, foderproducenter, lantbrukare, livsmedelsföretag, sensoriker och kockar tillsammans hur nya typer av proteinråvaror kan minska beroendet av importerad soja och samtidigt använda resurser från svenska restflöden mer effektivt. Det handlar om foder från både svampprotein, insekter och odlade musslor, som tidigare testats i uppfödning av kyckling, värphöns och fisk.
Men nu var det alltså fläskets tur. I försöket har 18 grisar på Tå Gård tillsammans ätit 3 ton sojafritt foder som Lantmännen har producerat, där svampprotein från RISE i Örnsköldsvik ingår. Svampproteinet har producerats genom fermentering av rester från svensk skogsindustri. Inom projektet har även svampprotein från Cirkulär och Dapibuset utvärderats av forskare vid SLU.
– Kraften i projektet är att samla hela värdekedjan, där exempelvis producenter av svampprotein kunnat ha en dialog med både uppfödare och grossister. Men det är ett stort projekt att hålla ihop med 25 olika partners och med den komplexiteten det innebär att få olika saker godkända i rätt tid, säger Christian Sjöland.

De flesta producenter av alternativa proteinråvaror befinner sig i en pilotfas och behöver hjälp för att kunna skala upp. Där är efterfrågan helt avgörande.
– Vi behöver driva efterfrågan i hela matsystemet. Då måste vi börja tala betydligt mer om hur viktigt fodret och dess avtryck faktiskt är.
En annan utmaning är priset.
– Dagens sojabaserade foder är betydligt billigare att köpa, de processerna har optimerats under lång tid och volymerna är enorma. Nya proteiner som är under uppbyggnad blir dyrare initialt men kommer bli billigare när produktionen skalas upp och vi räknar på olika scenarier och inblandningar, säger Christian Sjöland.
Han berättar att EU har en proteinhandlingsplan med målet att till 2035 öka andelen EU-producerat protein som används i djurfoder från cirka 26 till 35 procent.
– Vi skulle behöva motsvarande nationella mål i Sverige. Det är vad som krävs för att få till en förflyttning.

Grisköttet har även utvärderats sensoriskt av Restaurang- och hotellhögskolan Grythyttan vid Örebro universitet. Resultatet visar att det håller samma kvalitet som referensprodukterna ”med en tydligare nötig smak” hos både karré och kotlett.
– För oss är det viktigt att framtidens lösningar också håller hög kvalitet på tallriken. Det här är ett svenskt griskött med bra smak och råvarukvalitet. Vi ser ett stort intresse från restaurangmarknaden för den här typen av råvaror, säger Mattias Dernelid, produktchef för Smakriket på Kötthallen Sorunda.

Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk är ett svenskt innovationsprojekt som drivs av Axfoundation och SLU. Projektet, som delvis finansieras av Vinnova, samlar hela värdekedjan – från forskare och foderproducenter till vattenbrukare, lantbrukare, handel och gastronomi – för att ta sig an två av livsmedelssystemets största utmaningar; miljöpåverkan från foder och resursslöseri. Projektet genomförs tillsammans med Axfood, Bodens Kommun, Cirkulär, Dapibuset, DC Farmers, Ecopelag EF, Ecoloop, Fiskhallen Sorunda, Grönsakshallen Sorunda, Hemköp, Kötthallen Sorunda, Lantmännen, Martin & Servera, NovaPro, Plant Protein Production, Ragn-Sells, Restaurang- och hotellhögskolan Grythyttan vid Örebro universitet, RISE, Seaqure Labs, Stjärnägg, Svenska Foder, Urban Deli, Varva, Viking Fågel och Älvdalslax.

Visste du att…
…svensk grisproduktion använder relativt lite soja per kilo kött jämfört med EU och globalt. Men totalt går det ändå åt cirka 39 000 ton soja för den svenska grisproduktionen varje år. Det motsvarar sojaodling utanför Sverige på en yta omkring tio gånger tio kilometer.