Miljö-dna ger bättre analys av biologisk mångfald

Analys av miljö-dna i vattenprover är en snabbare och billigare metod än dem som traditionellt används i Sverige. Dessutom ger den en mer detaljerad bild av mångfalden i miljön.

9 juni 2021

Miljöföroreningar påverkar bottenfaunans sammansättning i vattendrag och leder till att fördelningen mellan organismer som är känsliga respektive toleranta för föroreningar gradvis förskjuts.

Vid övervakning av miljötillståndet i vattendrag är studier av bottenfaunan en viktigt del. Man använder då håv och gör sedan manuella undersökningar insekter och djur som kan ses med blotta ögat. Proceduren är både tidsödande och kräver expertkunskaper.

Idag finns stora förhoppningar till att nya genetiska metoder ska kan bidra till att snabbt och med hög precision kunna analysera vilka organismer som finns i en miljö. Användandet av miljö-dna har utvecklats starkt och idag kan dna-sekvenser i några droppar från ett filtrerat vattenprov vara tillräckligt för att ge en bild av vilka arter som lever i vattnet, förutsatt att det finns dna-streckkoder för de arter man letar efter.

Nyligen publicerades den första större jämförelsen av nya och traditionella metoder för rumslig och tidsmässig miljöövervakning av vattendrag. Forskningsstudien leddes av Mathew Seymour, postdoktor vid SLU:s institution för ekologi.

– Vi visar att miljöövervakning baserad på miljö-dna är en kraftfull, snabb och effektiv strategi, säger Mathew Seymour. Det går att göra komplicerade studier av hur biologisk mångfald och ekosystemsfunktioner varierar i tid och rum längs ett vattendrag på ett sätt som är omöjligt med traditionella metoder.

– Dessutom är den här ”kriminaltekniska” metoden skonsammare för miljön, påpekar han. Genom att vi utgår från de dna-spår som bottenfaunan lämnar ifrån sig i vattnet behöver vi inte störa miljön och ta med organismerna till labbet. Vi minskar också risken för att vi oavsiktligt sprider sjukdomar mellan vattendrag med otillräckligt desinficerade håvar och andra redskap.

I flera länder, dock inte Sverige, har myndigheter anammat insamling av miljö-dna som en komponent i övervakningen av vattenmiljöer.

– Det finns dock svenska myndigheter som arbetar med frågan, liksom grupper inom SLU, säger Mathew Seymour.